lördag 3 augusti 2013

Pacific Rim; eller "Ni fattar inte varför den här filmen är awesome, så nu måste jag skriva ett inlägg om det".

Pacific Rim är den smartaste actionfilmen såhär långt det här året.
Den är varm och hoppfull, med blicken riktad framåt.
Nedan följer en spoilerfylld harang om varför det är så.
Jag kommer att utgå från att du som läser detta har sett filmen.


1. Mako Mori är en välutvecklad kvinnlig karaktär som både kan strida och vara människa, något som har saknats i årets filmskörd.
Vissa kritiker skulle säkert säga att hon saknar story och att bakgrundshistorien om hur hon räddas av sin blivande fosterfar är den enda tunna delen som finns till henne. Dessa kritiker har inte sett filmen. Kanske har de läst manuset, men det har inte SETT filmen.
Om man enbart ser till en karaktärs vikt i det denne säger så skulle man kanske kunna påstå att Mori inte är viktig eller så välutvecklad. Hon säger inte jättemycket, men när hon gör det är hon direkt på sak. Hon är ganska hård på så vis, men som sagt anser jag att vi ska se bortom vad hon säger, eftersom filmer trots allt även är visuella upplevelser.

En av de mest berättande detaljerna i filmen är Moris hår. Mori har blå slingor, vilket är viktigt av två anledningar:
- Kläderna hon hade på sig som barn då hennes föräldrar omkom i en monster-attack hade samma blå nyans som slingorna. Mori går med andra ord runt med en konstant påminnelse om sin egen sorg och sitt sökande efter hämnd. Var dag vaknar hon upp och ser de blå slingorna och har minnet i tankarna.
- Kaijus (monstren kallas så) blod har också en blå nyans. Mori går med andra ord runt med en symbol för kaiju-död i håret. Det om något är femton nyanser av iskallt vrede och badassness.

Förutom en strävan efter hämnd har Mori även ett komplicerat förhållande till sin fosterfar, som i filmens början försöker skydda henne från att strida i mechorna (Jaegers). Detta kan till viss del bero på den permanenta skada som han själv fått som mecha-förare. Mori motsätter sig honom gång på gång, men följer ändå hans önskning utav respekt. Det är ju trots allt hennes far.
Att Mori skulle vara en platt karaktär stämmer helt enkelt inte. Hon drivs av hämnd och sorg, men har samtidigt flera kvaliteter. Hon visar på sårbarhet när hon tänker tillbaka på sina föräldrar och stridsvilja när det ska piskas monster eller tränas med de andra soldaterna. Hon klarar sig på egen hand och framförallt är hon inte med som ett romantiskt intresse till Beckett.
Hon figurerar snarare som ytterligare en protagonist och "brother in arms", som gör en liknande katarsis-resa som han gör. Hon är med i hans nedstigande i underjorden och kommer upp ur den med honom, en numera hel varelse efter att de delat sina tankar i Gipsy Danger, men vad är det som skiljer Pacific Rim från vad andra filmer skulle ha gjort i det läget? Jo, Beckett och Mori kysser inte varandra.
Varför?
FÖR ATT DE INTE HAR SÅDANA KÄNSLOR FÖR VARANDRA OCH FÖR ATT EN KVINNA OCH EN MAN KAN VARA VÄNNER!

På det hela taget har Mako Mori ett större karaktärsdjup än den manliga protagonisten.

2. Den saknar den grimdarkness som finns med i de flesta andra stora actionfilmerna som har gått upp på bio den här sommaren. Vi har inte att göra med en film där Stålis har ihjäl skurkar eller där delar av Stjärnfederationen återupplivar genetiskt överlägsna übermensch because reasons. Pacific Rim är en film som visar vad man skulle kunna åstadkomma om jordens befolkning samarbetade och i en allt mer stagnerande cynisk filmtrend är lite hoppfullhet ganska uppfriskande. Visst slår Jaegers kaijus sönder och samman, men samtidigt tar piloterna i mechorna och försöker undvika att civila skadas genom att ta striderna till havs och försöka vara försiktiga när de slåss inne i städer; ex. när Mori och Beckett faktiskt tar ett lite större kliv över en bro för att inte rasera den. Det är sådana småsaker som gör att filmen är smart.
Dessutom tar del Toro tillfället i akt att faktiskt kommentera några av våra samtida problem... i en ACTIONFILM! Visst försökte väl Dark Knight Rises på sig att göra någon slags kommentar om problemen mellan fattiga och rika, men det drunknade lite i all annan story i den filmen. Så vad är det då del Toro väljer att kommentera?
- Miljöhotet. I en av scenerna efter att Dr. Geiszler varit i kontakt med en av kaiju-hjärnorna förklarar han varför de anfaller nu. Mänskligheten har terraformat vår planet så att den numera passar utomjordiskt liv bättre än våra egna liv. Med hjälp av miljöföroreningar och utsläpp har vi gjort Jorden beboelig för en helt annan ras av varelser. Samtidigt finns där en strimma av hopp. Om världens alla länder kan gå samman mot ett hot som kaijus så varför inte mot de växande miljöproblemen?
- Murar. Mer specifikt förslaget på att bygga en mur mellan USA och Mexico för att hindra illegala invandrare (illegal aliens). I ett försök att hindra utomjordingarna (aliens) för att förstöra vår värld försöker man bygga upp murar längs med kusterna. Detta går åt helvete då kaijus är stora nog att bara gå genom dem. Det är inte direkt subtilt, men det får fram budskapet ganska bra.

För att sammanfatta denna poängen kan vi säga att del Toro helt enkelt har skapat en film med ett positivt budskap om framtiden, samtidigt som han kommenterar vissa av de problem som finns i samtiden.

3. Det visuella smörgåsbordet som vi bjuds på.
Är det något del Toro gör i den här filmen så är det att utveckla karaktärerna i bild snarare än i tal. Ovan har jag redan nämnt hur han gör med Mori, men hon är inte ensam i det här.
De två forskarna Geiszler och Gottlieb, som mestadels är med för komikens skull, får ganska välutvecklade bakgrundshistorier för att vara ganska oviktiga karaktärer. Deras respektive bakgrunder visas i en minnesström som ex. visar hur Gottlieb (har jag för mig att det var) varit utstött som ung.
Just de scener som innehåller minnesströmmar skulle må bra av att ses igen med chans för att kunna pausa och faktiskt se allt som har gömts i dem.
En annan intressant grej var den röda skon som Mako Mori gick runt med som liten och som hon fick tillbaka av sin fosterfar (Stacker Pentecost) när han tillät henne att strida i roboten. För mig kommer röda skor alltid vara anknutna till Trollkarlen från Oz, vilket gjorde att jag tolkade det hela som att Mori nu äntligen skulle få sin önskan uppfylld; även om hon snarare vill ha hämnd än komma hem.
Det finns mycket mer att plocka i när det kommer den visuella upplevelsen i filmen, men jag får avgränsa mig någonstans... Obs. kolla bara hur de gjort för att låta varje karaktärs kläder säga något om deras inre kvaliteter och känslor.

Sammanfattningsvis hoppas jag att du som läsare nu förstår varför jag menar att detta är en smart actionfilm och varför jag tycker att Mori är en stark kvinnlig karaktär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar